The Even Stranger Case of Ms Jekyll and Mr Hyde

I don’t like the F-word but I am going to use it. (I dislike it for good, peaceful reasons; the word nowadays has conflict, opposition and explosives built into it. It is like a bomb or a mine; watch your step, or it might explode in your face.)

So, feminism has updated Stevenson.

“The Strange Case of Dr Jekyll and Mr Hyde” in its new version is no longer about a man who’s moral character swings between ethical and monstrous, no longer about our good and bad side.

Jekyll and Hyde- The Old Version.

That picture could of course be transposed to women as well, who also have a fair and a dark shadow side.

Could, but can no longer.

The old model contained four positions, male Jekyll & Hyde and female Jekyll & Hyde. But four positions are too many for radical feminists.

Two is enough. It is no longer a question about the good and bad man or the good and bad woman, but the good and bad sex.

Man IS the monster.

Counting to 4 always was a hassle. Binary 2 makes life so much easier. At least to feminists.

Flattr this!

Lättare och svårare solidaritet

Ibland är det lätt att vara solidarisk, ibland mest jobbigt, rentav skitsvårt.

Jag skulle vilja fråga alla kvinnor som nu är solidariska med sina systrar i kampanjerna #MeToo, #närmusikentystnar , #tystnadtagning, #visjungerut, #medvilkenrätt.

Var höll ni höll hus 2009?

Då fanns också någon att vara solidarisk med, och väldigt många att vara kritiska emot.

Men då fanns inte Twitter i samma skala som nu, inga virala hasthtags, ingen feministisk vinkel, inte det minsta tal om maktstrukturer och framför allt ingen massmedial och “socialmedial” medvind.

Då fanns däremot Facebookgruppen “Jag är rädd för tjejen i Apolivareklamen”.

Det klingar kanske bekant. Det skrev några artiklar om den i massmedia, så man kan inte skylla på att frågan tegs ihjäl.

Vad var då “frågan”?

Apoteket hade gjort en halvminuters lång reklamfilm för sin hudvårdsserie Apoliva där fotomodellen Adina Fohlin (“Apolivatjejen”) sjöng en vers på en folkvisa. Här är filmen på Youtube.

Jag skulle själv beskriva den som blek, nordiskt dyster och förvånansvärt oflirtig reklam.

Men underliga äro Guds och Facebooks vägar. Någon fick för sig skapa gruppen “Jag är rädd för tjejen i Apolivareklamen”. Och långt före hashtags fick samma smått farliga (eftersom de kan användas till gott likaväl som ont) genomslagskraft som de har idag, innan ordet “viral” simmade i var mans mun, blev denna Facebookgrupp otroligt viral.

På endast tre månader fick gruppen hundrasjutusen (107.000) medlemmar. Det är som hela Helsingborgs befolkning.

Stundtals växte gruppen med tretusen nya medlemmar per dag.

Det är viralt, det. I ordets absolut sämsta betydelse. För vad handlade Facebookgruppen om?

I ett ord, mobbning. I två ord, hysterisk mobbning.

Här några smakprov ur högen (det finns referenser, namn och tidpunkt till alla dessa citat):

-Den fulaste tjejen i världen!
-Jävla vampyr
-Hon är viiiiiiidrig !!
-Hon måste dö.
-hon ser ut som en jävla serie mördare !!
-hata adina folin! läskig fan
-Vill man inte bara slå in pannbenet på henne när ojar sig och fånar sig
så där?
-Vill slå henne på käften
-Hon är satans fru
-Häxa! Brinn!
-Skabbig som fan e hon …
-Jag vill verkligen slå den här människan! Bara, klippa till!
-Ge henne ett unibrow så e hon nog knullbar
-jag vill ge henne ett nackskott i panan [sic]
-Är det ens en människa?!
-hoppas att hon blir träffad en jävla blixt och dör
-kan någon ta livet av denna hemska varelse?

Tonen är knappast civiliserad, knappast okej. Snarare brutal och omänsklig, av grövsta kaliber.

Men fenomenet var tydligen accepterat och gick de flesta förbi. Inga solidariska manifestationer för Adina Fohlin.

Hur många kvinnor som nu solidariserar med sina systrar rörde ett finger för henne? Nej, hon var inte våldtagen, inte sexuellt trakasserad (fast naturligtvis kan många kommentarer ses precis så). Hon var “bara” offentligt trakasserad, å det grövsta.

Hatbrott känns som rätt ord i sammanhanget, fast nu är det reserverat för grupper och minoriteter och skyddar inte individer.

Då, 2009, krävdes solidaritet med den minsta minoriteten, individen, men den lyste med sin frånvaro.

Ett annat ord som kändes relevant i sammanhanget var FRIHAT.

–Det är så få man får hata i dagens värld, minoriteter är så himla skyddade. Men här har vi i alla fall ett oskyddat offer,  lovligt villebråd…

Vi var några som skrev till Facebook (abuse@facebook.com)

Bästa Facebook

Vi är många som tycker att gruppen “Jag är rädd för tjejen i Apolivareklamen” är osmaklig och strider mot er policy att inte attackera en specifik person. Nu vill vi ha ett rakt svar från er: Tycker ni verkligen att detta är okej?

Detta har fått hålla på i över två månader. Kära Facebook, nu är det hög tid att ni städar bort denna pubertala hatgrupp som strider mot er uttalade policy.

[Fast det var inte riktigt sant. Vi var inte många.]

På Facebooks egen sida hittas följande etiska deklaration.

Grupper som attackerar en specifik person eller andra grupper (och t.ex. har ett rasistiskt eller sexistiskt budskap) tillåts inte. Om du skapar en sådan grupp kommer ditt Facebook-konto att tas bort direkt.

Hur svarade då Facebook?

Unfortunately, at this time Facebook only provides customer support in English, French, German, Spanish, and Turkish. Please respond to this email with a translation of your question in one of our supported languages, and we’ll respond as soon as possible.

Fast det gjorde de inte. Vi var några som startade en namninsamling:

http://www.namninsamling.com/SlutmobbatForApolivagruppen

Den fick 308 underskrifter. Förvisso inte mycket mot 107.000. Hur många av underskrifterna kom från er som nu solidariserar med #MeToo?

Jag själv skapade Facebookgruppen “Vi som inte är rädda för Apolitjejen” samt lite senare “Vi som skäms för att ha mobbat Apolivatjejen”. Naturligtvis ingen viral framgång där heller.

Min poäng är att solidaritet, precis som rättvisepatos, finns i åtminstone två varianter.

1) Den som kommer inifrån och är “självgenererad” och 2) den som kommer utifrån och/ eller är hjälpt av yttre medvindar.

Inre solidaritet behöver inte se ut som solidaritet; den yttre behöver inte VARA solidaritet. (Inre solidaritet kan vara väldigt jobbig att uttala eller handla efter, särskilt när ingen annan i vår omgivning reagerar eller rör ett finger. Man kan känna sig väldigt ensam med den. Tänk kejsarens  nya kläder, fast kritiken kommande från en vuxen som KAN spelreglerna.)

Ingen kallade Apolivamobbningen för hatbrott; det gör jag . Ingen kallade saken för sexuellt trakasseri, fast det skulle man också kunna göra.

Saken har en genusaspekt också: Adina Fohlin mobbades av BÅDE män och kvinnor. Eller snarare killar och tjejer, för åldern i gruppen lär ha varit låg. Ursäktar det saken? Unga killar som i dag kallar en tjej “hora” (vilket skedde många gånger i Facebookgruppen) ursäktas inte för sin ålder.

Ni som nu alltså är kollektivt solidariska, tänk er för nästa gång ni stöter på något som inte är uppenbart kriminellt, olagligt, brottsligt eller misogynt, men där ni ändå känner att något är väldigt fel.

Reagera då, trots att ingen annan gör det. Eller just därför. Oavsett offrets kön. Då har ni demonstrerat den allra finaste solidariteten, den som inte kommer från samhälle och sociala media utan från hjärtat.

PS: “Jag är rädd för tjejen i Apolivareklamen” ligger fortfarande kvar på Facebook, som ett bedrövligt monument över rätten till frihat, över att mobbning, i praktiken om än inte i den vackra teorin, är okej. I alla fall om det bara gäller en fotomodell.

Flattr this!

Det är en glädje att titta på mig

Soligt och fint senhöstväder. Jag är väg på till saluhallen för att köpa grönsaker och frukt. En söt kvinna ler mot mig. Och håller kvar blicken några sekunder. Jag säger: Hej, hur mår vi?

-Bra tack, svarar hon. Det är en glädje att titta på dig.

-Oj! säger jag. Det är inte ofta en man får höra något sådant.

Och så blir jag lite filosofisk.

-Relationen mellan män och kvinnor har blivit märklig på sistone.

-Jo, svarar hon. Vi har kommit ur balans. Men den kommer tillbaka.

– Vi hoppas på det. Vi jobbar på det. Hej då.

Människors möte, inte i skog utan mitt i stan.

Jag blir stående lite på gatan och samlar mig. Säger oj igen, och lyser upp
inombords. När har något sådant hänt tidigare, när har någon sagt något sådant? När jag tänker efter: aldrig.

Visst har man ibland hört att man är snygg eller stilig, särskilt när man har klätt sig till konsert eller fest. Men det är ju för att man har ryktat sig, klätt upp sig, gjort sig fin. Inte VARIT fin.

Först känner jag mig glad på ett fåfängt sätt, lite som en ytlig tjej. Efter en stund tänker jag (för jag är fortfarande inne på att det är mitt klädval som var glädjande att titta på): hm, det att göra sig fin kan också vara ett sätt att GE på. Inte bara en simpel fråga om vad man får utan hur man får andra att må. Det som vännen Peter Siepen är så bra på.

Nu har jag inga höga tankar om mitt klädvals möjligheter att glädja andra, fast det skulle jag kanske ha. Man kan i all fall betänka vilka energier man vill sprida kring sig.

Kvinnor är experter på det här, har svart bälte på ett område där män är gröngölingar. De är bra både på att få blickar, beundran, men också att glädja genom att göra sig fina.

Inte minst att glädja andras ögon.

Jag tror inte kvinnor förstår hur viktigt det är för män att “vila
ögonen”. Att parkera dem på något vackert och låta dem stanna där, pusta ut, andas ut.

Men också andas in. Vissa ansikten, kroppar, är som specialsyre för hjärtat och anden. Jag har förstås mina ansikten som är syre för mig.

Tänk om kvinnor som dels gör sig supersnygga, dressed to kill, och som dels klagar på att vi män tittar och glor, förstod detta. Visst, ibland glor vi, oftast på kvinnor som verkligen tar ut svängarna. Men ofta vilar vi bara ögonen.

Jag skulle nog också kunna tröttna på sådant om kvinnor varje dag glodde på mig. Så kul är det inte att bli beundrad. Men det är inte heller kul att aldrig bli det. Och jag befarar att många män aldrig blir beundrade.

Det sägs ibland att vi lever på olika planeter (Mars-Venus). Tänk så annorlunda liv det blir när det andra könet tittar på en hela tiden, respektive aldrig tittar på en. Inte konstigt att man har olika referenser och knappt förstår varandra.

Nu undrar kanske läsaren “Men hur såg du ut då, vad såg hon?”.

Det här. (fast i  färg)

Om jag hade några miljoner i annonspengar skulle jag göra en kampanj. Den skulle göra två flugor på smällen.

I kampanjen skulle jag säga ungefär så här: Kvinna! Var som vi. Låt också mannen känna sig attraktiv och åtråvärd. Om du tycker han är värd att titta på, gör det. Vänd dig rent av om efter honom.

Var inte så attans rädd för att “väcka monstret”. Vi män är trötta på att betraktas som Mr Hyde, doktor Jekylls demoniska nattsida. Ge oss en paus från svartmålningen.

Detta skulle kunna ha minst två positiva effekter. Dels skulle män kunna känna sig en smula mer uppskattade. Det skulle också bryta könsrollerna “män tittar – kvinnor tittas på”, en trist och dammig klyscha vi borde kunna arbeta bort.

Kvinnor vars näsa pekar alltför högt skulle få träna sig på att vara vardagsgenerösa mot karlar istället för att självklart förvänta sig att vi ska hålla upp dörren, betala notan och drägla som Pavlos hund bara för att de klär sig i den minimala lilla svarta; att någon är lättmanipulerad är en invit att INTE utnyttja personen.

Sist men inte minst skulle vi män lära oss vad det betyder att vara betittade. Utan att klä oss i drag skulle vi kunna nynna på Zarah Leanders paradnummer.

Vill ni se en stjärna, se på mig! Ni får mycket gärna se på mig!

När nyhetens behag över att vara attraktiv och uppskattad hade gått över skulle vi börja fatta att SÅ roligt är det inte att bli beundrad. (Alltså för sin yta. Geni och inre egenskaper är delvis en annan sak.) Vi skulle förstå kvinnor bättre om vi s.a.s. gick i deras högklackade skor en dag.

Kanske skulle detta rentav göra världen en smula mer harmonisk.

Flattr this!

A letter to my daughter, if I had one

(Letter to my daughter, if I had one. Written in the heat of the #MeToo campaign of late 2017.)

My dear daughter

Your mother long ago told you about the birds and the bees. Those things were very different in my times. Many of us got the information late, and in strange ways. Parents are no longer needed for THAT, now that there is Internet (the ways of which also are strange).

I want to tell you something that is more difficult to Google, something that Google might even hide from you. It is not knowledge or information but insight, maybe just love. Because I care about you and love you.

Let’s start with the grim part. Get yourself a can of pepper spray. I don’t give a fig if it’s illegal, just get it. Then take a self-defense course or learn on the Internet how to defend yourself if “the shit hits the fan”. (A colorful expression from my youth, meaning: if you end up in some violent, force majeur situation.)

This every self-respecting (or man-hating) feminist could have told you. Yes, sometimes it’s a jungle out there and I see no reason why my daughter should not defend herself if attacked. Not everybody plays fair, so why should you?

My next advice is: PLAY FAIR! As much as you can, play fair. You are by tradition called the fair sex, but that word has a double meaning. Don’t just be pretty, be also just. Be more than the fair sex, be the fair playing sex. That will make me proud of you.

Try to understand how different life is for men and women. You have heard about all the injustice committed against women. Much of that is true. (How much depends on who your source is. Men commit most crimes but the number of men committing crimes is very small.) There are horrible crimes committed against women — and men. Don’t make yourself stupid and blind, the coin always has two sides.

Be aware of power, so that you don’t misuse it. Look behind and beyond appearances. The seemingly weakest can be the strongest, and the seemingly strongest are sometimes practically impotent and powerless.

The prostrate lover, when he lowest lies
But stoops to conquer, and but kneels to rise.

How can that be, how can a victim be stronger than a perpetrator?

Because of victim power, the power you get by portraying yourself as a helpless victim. You are old enough to know about girly tricks. So am I, by now.

Don’t use the trick of looking weak and stupid. Color your hair any color but don’t be blonde on the inside. Be dumb by all means if you cannot help it, but don’t play dumb. It’s NOT smart.

And don’t even be smart. Smart is for animals. Be sharp.

We both know that playing dumb will get your perks and privileges. A free drink, help with your laptop or your broken down car, the best seat in the hall, and not least the appreciating looks of men who want to protect you, and more.

Don’t play that game, daughter. Be my daughter, be more original than that.

So what game SHOULD you play? Why not GO or chess. Or any other game that is about fun and play. About mutual fun.

But don’t play the power games. Yes, they may seem like innocent fun but if you are sharp (and honest) you know there is more behind the curtain. For example maintaining your status.

What status? you ask.

Don’t play ignorant. Your status as the fair sex, the weak sex, the oppressed sex. Yes, it’s awful that you cannot take a stroll alone at night without fearing this and that. I walk a lot in the night, without any fear at all. That’s why I tell you to learn self-defence and not walk alone.

But beyond that, be the fair-playing sex. Don’t use men, and never take revenge on men who have done nothing to you, who on the contrary help you in many ways, respect you just because you are female, unprotected and supposedly weak.

Don’t be unprotected but also don’t be weak. Don’t hide behind a mask of blonde innocence and naivety. Don’t play charades, unless you play charades.

In other words, don’t be just any daughter.

Yes, I expect things from you. More than from many other women. You say that’s unfair? Expecting much can be more than “fair”.

By setting up a high goal for you I show you my respect. You see, in my life not many women have deserved my unreserved respect. Why is that? Because I see too many feminine games, too much conformism, too much concern about surfaces (clothes, hairstyle, the latest trend or fashion).

Women can remind me of Christmas. We men sometimes dress the Christmas tree, but many women ARE Christmas trees. Be much more than a Christmas tree! Don’t be afraid of being deep, or intelligent, or wise. You don’t have to wait until you are old and grey for that. Just look at your mother.

If “deep” scares some men, so be it. Forget about fearful men. There’s no men shortage on the planet.

In a way both men and women are stuck in cliche roles. We for example always turn around after a good looking woman, you never turn around after us — even if you find us attractive. You, little princess, have learned that that is not done.

But what about noblesse oblige?

Do you have ANY idea what joy you could give a poor bastard, especially if he is not photogenic, if you turned around after him, or even looked at him for more than three seconds?

Yes, but that could be dangerous! your guardian feminists say. That could encourage him, awaken the wild beast in him, the Mr Hyde in him, the monster within him.

Well, it could even make his day.

 Be a woman, daughter.

Don’t be a man, but don’t be ONLY a woman. Be more than that.

You have heard about anima and animus, the female part of man and the male part of woman. Let’s say Yin and Yang. Both contain a bit of each other.

Just as I try to build the positive Yin /female/ part in myself, so build you the positive Yang in yourself. Don’t regress, don’t remain a girly girl your entire life. Cultivate feminine graces but forget about “graces” that are there to rake in privileges.

Be responsible and develop both Yin and Yang. Be a strong woman, but with the other sex, not against it. Don’t wage amazon war and don’t twist men around your little finger.

Don’t do this.

Know that it is much to easy to oppress men. I know what I am talking about. Be aware of male weakness. See it, observe it and be strong enough not to take advantage of it, proving that you belong to the fair-playing sex.

Men get lonely and cold and long for an embrace, a warm soft woman to hold. Many women know this but are also practical and business-minded, their pocket calculator never far away.

Okay, so what can I get for my warm embrace? Let’s see, a house, swimming pool, a BMW…

Don’t be a businesswoman, my daughter. That would make your bohemian father very sad. Only do business in the best, cleanest and most honest way. Pay for the wares with money, not yourself, not with false smiles or pretended charm. Use your smile and charm to make others feel good, not to buy yourself feminine advantages.

Know your gift. Know that the smile of a woman can be a blessing, almost a symbol of the Sun. You probably cannot imagine what joy a girl’s or woman’s smile can bring to a man. Know this, ponder this, then act wisely.

Don’t smile in a mercantile way. That gives you unfair advantage, it’s like doping. Play fair and use your real advantage; that of being a creature with different qualities and talents than men. Be Venus, not Mars in drag. Bring warmth and beauty and kindness to the world.

God knows we men often cannot muster those qualities, we even voluntarily go against them. We like fighting and shouting and shooting too much. Don’t imitate us. It’s bad enough as it is. (But also don’t forget how much beauty some of us have brought into the world, with music, poetry and art. )

Consider your rights and consider your gifts and duties. Help the world by making it softer, warmer, kinder, more peaceful. You are much needed in the world, but be a real sun, not a pretty, fake solarium.

Be more than fair. Be (like your mother) warm and beautiful, but also containing the positive, energetic, sharply thinking Yang.

Finally, listen to the world: the words, the sounds, the voices, including your own.

A woman’s voice can be the sweetest music in the world. But understand its double-edged nature. Girlish laughter is a wonderful sound, but directed against a man, laughing AT and not with him, it is like a cold sword stuck in his heart. I have felt it. I would be glad, and proud, if my daughter never gave anyone that experience.

Love

Your father

Flattr this!

Generosity

What is generosity? We think it concerns gifts, inviting people and giving them love and friendliness (and food), not fearing expenses. What we actually think while we do these things, nobody asks.

But there is another sort, the generosity of truth and honesty. I will tell you how I feel about you, what you did, or didn’t. That might not look like kindness or love (or it might), but it is perhaps the finest kind of generosity there is. A case of silence being stingy and speech being golden.

Flattr this!

Idiot- eller geniförklaring

{efter läsning av Esther Vilar}

Hur många fickor har du?

– Tio.

När hade du senast roligt?

– Det är en definitionsfråga.

När var du senast på fest?

– Det minns jag inte.
Jo, förresten, en vän
bjöd ut mig för några månader
sen, men det blev inställt.

När var du senast kreativ,
använde din intelligens?

– För fem minuter sedan,
alltid för fem minuter sedan.

Var god dröj, vi räknar nu ihop dina poäng.

RESULTAT: Du är en av tjänstefolket,
ett arbetsbi.

Själva den idé om det “sanna livet
som du anammat bevisar att du är en tjänare.
Du lever för andra, osjälviskt, uppoffrande, idiotiskt.

Vi gratulerar din omvärld
till dig.

Flattr this!