Som små barn får vi lära oss i skolan att alla yrken behövs. Men då talas det mest om sömmerskor, gatsopare och sockerbagare. Jag är helt säker på att ingen nämnde musikkritiker.
Jag började recensera relativt sent i livet. Till min förvåning var detta en synnerligen stimulerande, utmanande och mångfacetterad roll. Visst, jag har själv blivit slaktad av kritiker (som tonsättare), men sådana trauman får inte förvrida synen på en. Recensenter behövs. Menar jag numera.
Och här lägger jag ut texten om detta i senaste OPUS.
Klicka för PDF: Dags för en staty snart OPUS67
