Nu är jag rörd.
Titta på den här bilden. Titta på den gamle mannen som får hjälp att gå och stå.
Han är 101 år gammal. Så det är inte så konstigt att man behöver lite stöd då, varför inte av en vacker kvinna?
Mannen är Erik Ofvandahl, konditor och pekoralist (det förra kallade han sig själv, det senare kallade andra honom.) Många, inklusive mig, har gjort sig lustiga över honom, men när jag ser bilden här vill jag bara ge honom en kram.
Det är fint att skriva poesi, även om den hamnar på tvärs. Och vem är jag att prata? Jag, en peot.
Nå, jag har faktiskt i ett sammanhang skrivit några/två rader som var inspirerade av Ofvandahls diktkonst.
Ovan där i dalen / Hörs en trall av Fartein Valen.
(Valen var en norsk modern kompositör. Han skrev inte trallvänlig musik.)
